En liten tillbakablick…

1969 började en av pionjärerna inom AAT (Animal Assisted Therapy), psykoterapeuten Levinson, använda hundar i svåra former av terapi där vanliga metoder inte fungerade särskilt bra, t ex med autistiska barn. Levinson började ta med sin hund när han hade behandling av svårt tillbakadragna barn och märkte att hunden fungerade som en isbrytare. Hunden mildrade barnets försvar och skapade fokus för kommunikation. Hunden fungerade som ”tyst terapeut” som barnet kunde leka tryggt med. När leken var igång kunde Levinson delta i leken genom att fokusera på hunden och inte barnet. Med hundens hjälp kunde läkare och patient känna sig trygga i varandras närvaro.
Utifrån sin långa erfarenhet och en mängd studier hävdade Levinson att kontakt med djur är ett basbehov hos människan. Djur har en unik kompetens att påverka människor i svåra situationer och med starka funktionshinder som autism och demens, t ex Alzheimer, där vårdpersonalen och traditionella metoder har begränsad eller ingen effekt.

Flera forskare som Katcher och Melson intresserade sig 2000 särskild för barns djurintresse och möjligheterna att med AAA/T (aktiviteter och terapi med djur) förstå och hjälpa barn med svårigheter som språkstörningar, autism, otrygghet och störda relationer till vuxna på grund av våld.

När man beskriver sällskapsdjurens positiva effekter på människors hälsa är det vanligen den direkta kontakten mellan djuret och människan som menas – när man klappar djuret. Men positiva effekter har också påvisats vid åsynen av djur, med närvaro av djur i den lokal som människan vistas i samt när man betraktat bilder av djur. Uppenbarligen hänger effekten av djuret ihop med såväl fysiska som emotionella och kognitiva reaktioner på djuret man betraktar.

Djurkontaktens inverkan på människans stressnivå är sannolikt en central komponent. De fysiologiska variabler som hittills redovisats i olika studier är huvudsakligen indikatorer på minskad stress. Man beskriver minskad puls och blodtryck, lägre halt av kortisol, högre halt av oxytocin samt högre halt av immunoglobulin A. Rapporter om upplevt ökat lugn och minskad ångest bekräftar de mer objektivt mätbara fysiologiska effekterna.

Tillbaka